SB 10.56.2
Devanāgarī
श्रीराजोवाच सत्राजित: किमकरोद् ब्रह्मन् कृष्णस्य किल्बिष: । स्यमन्तक: कुतस्तस्य कस्माद् दत्ता सुता हरे: ॥ २ ॥
Text
śrī-rājovāca satrājitaḥ kim akarod brahman kṛṣṇasya kilbiṣaḥ syamantakaḥ kutas tasya kasmād dattā sutā hareḥ
Synonyms
śrī-rājā—the King (Parīkṣit Mahārāja);uvāca—said;satrājitaḥ—Satrājit;kim—what;akarot—committed;brahman—Obrāhmaṇa;kṛṣṇasya—against Lord Kṛṣṇa;kilbiṣaḥ—offense;syamantakaḥ—the Syamantaka jewel;kutaḥ—from where;tasya—his;kasmāt—why;dattā—given;sutā—his daughter;hareḥ—to Lord Hari.
Translation
Mahārāja Parīkṣit inquired: O brāhmaṇa, what did King Satrājit do to offend Lord Kṛṣṇa? Where did he get the Syamantaka jewel, and why did he give his daughter to the Supreme Lord?
